En återuppväckt plåtslagare

Lite prylar, lite text och alltid bilder

Måste gatufoto vara dokumentärt?

Åter igen har det bland bloggarna blossat upp en debatt kring gatufoto. Denna genre som så många av oss vill ägna oss åt, men få behärskar (jag hör till dem som vill mer än kan). Ett gatufoto som görs idag kräver något mer än bara någon som knallar omkring på stan för att kvalificeras. Samma bild, tagen för 50-100 år sedan, kan av många kvala in som gatufoto, i och med att det plötsligt blir intressant med omgivningar, klädsel och allmänt beteende som var helt annorlunda då. På samma sätt tror jag många av de dagsfärska bilder vi ser idag faktiskt kan komma att bli intressanta inte bara som dokumentära fotografier, utan som gatufoto när de blivit tillräckligt många år gamla.

Det vi idag ser som trivialt och vardagsbeteende kommer sannolikt inte att vara det ens inom 10-20 år tack vare den snabba teknikutvecklingen. Just nu ser vi t.ex. massor av folk som far omkring i städerna på hyrda elskotrar, och det i sig kan förstås ge upphov till intressanta bilder redan nu. Gissningsvis är detta en tämligen kortvarig trend, då skotrarna är rätt dyra, ofta hamnar i Fyrisån (om de bor i Uppsala) och det finns för många företag som håller på med det.

Bilden jag visar i inlägget är i högsta grad arrangerad och gjord 1985 eller så som ett skolprojekt. Den är fotograferad med en Rolleiflex som hittades i ett gammalt vindsförråd i en lägenhet min far köpte av ett dödsbo (och förstås beskuren eftersom kameran gjorde kvadratiska bilder). Bilden är tagen på gatan och har en berättelse, men det är förstås inte ett gatufoto enligt den definition vi använder i GF-gruppen på fotosidan exempelvis - just för att den är arrangerad. Dessutom är den arrangerad för att se ut som att den är tagen långt tidigare än 80-talet, så det är egentligen inte något som är rätt med den :)

Jag gillar den ändå!

Ha en fortsatt trevlig helg!

Inlagt 2019-05-03 21:56 | Läst 2115 ggr. | Permalink
Det tråkiga med dagens gatufoto är att så många envisas med svartvita fotografier år 2019. De som ska titta på våra gatufotobilder om 50 år, de måste ju undra varför vi dokumenterade vår samtid i svart och vitt 80 år efter färgfilmen. All heder åt dagens gatufotografer som vågar fotografera i färg och som inte känner trycket att skapa förlegat gatufoto a la 1900-tal. Men vad vet jag, jag är ingen gatufotograf...
froderberg   2019-05-04 00:12
Gatufoto behöver inte vara dokumentärt, men kan vara det. Bara för att verkligheten är i färg behöver man inte berätta i färg, det man vill ha sagt kan ju framkomma ändå, och till och med starkare, om man gör bilden svartvit.
Är inte detta gatufoto vad är det då.
En härlig bild som ger många tankars tänkande.
Hälsar Gun-Inger
froderberg   2019-05-04 00:13
Bilden liknar gatufoto, men den är ju arrangerad. Det går ju helt emot vad gatufoto är. Detta är iscensatt fotografi - och inget fel i det.
Jag tycker inte att gatufoto behöver vara dokumentär. En del av mina bilder bygger på form och i den mån bilderna fungerar dokumentärt är oavsiktligt och sekundärt. Ett exempel: https://www.flickr.com/photos/froderberg/33334705543/
(har tydligen missat att lägga upp denna bild på FS).
Bra skrivet, håller nog med om det mesta! Din bild här är bra, även fast den är arrangerad, om den sen inte får kallas gatufoto just på grund av det.. det visar väl bara hur mycket 'regelverket' begränsar.. Jag tittar sällan på äldre fotografers gatufotografier men har förstått att det även på den tiden så arrangerades fotona en hel del..
Hälsn!
Klokt resonerat. Och en kul bild som får åldras med behag.
Det är en riktigt bra bild, det räcker! Hils, LO



(Visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?

XXX
 

Lägg till

Tidigare blogginlägg